Mkt har sagts och skrivits om EM-silvret och att det var förbannat bra gjort känns självklart. Jag har listat 4 olika saker som enligt min uppfattning bidrog till framgången.
1. Ett gediget och tålmodigt arbete över tid som nu äntligen bar frukt. Jag är överens med Norges ass kapten, Mia Hermansson-Högdahl, som sa att SWE har haft ett bra lag sedan 2006.
2. Spelarmaterialet brukades på ett föredömligt sätt, alltså man använde fler spelare under turneringen så att den obligatoriska dippen inte kom förrän i 2:a halvlek i finalen, vilket inte är nåt att säga om.
3. Målvaktsspelet. Utan bra målvakter går man inte långt i turneringar. Kain bra i grundrundan sen tog Grubbström över och växte ut till en världskeeper. Vilket jävla genombrott!
4. Torstensson, stundtals kändes som hon bar det svenska anfallsspelet ensam.
Slutligen måste givetvis hela laget hyllas, inkl staben, för inget lag är bättre än dess svagaste länk.

På annandagen är det derby ute i Partillebohallen för Bollklubbens stolta flickor. Det börjar bli en vana att vända serien vs IKS och seriemakarens fantasi känns högst begränsad. Vi ställs mot en jätte som vi resursmässigt inte är i närheten av, tror att IKS omsätter 5 ggr så mkt som vi och då omsätter vi 800 000. Det klart att det har betydelse att motståndaren kan förbereda sig i Europa medan vi är tvingade att genomföra alla våra förberedelser på hemmaplan. Förutsättningarna för lagen blir helt enkelt inte lika ungefär som IKS brukar säga när man möter lagen i Champions League. Lite konstaterande inför annandagsdrabbningen.

Ni som känner till oss i Bollklubben vet att vi alltid ger vårt bästa och när vi ställer kosan till Partille så gör vi det för att göra livet surt för motståndaren. Vi vet att vi är i bra form och tror oss veta att även jättar kan vältas!

En spelare jag alltid har gillat är Mia Rademacher i LUGI nu korsbandsskadad igen. Lider med dig Mia och hoppas verkligen få se dig snart på planen igen.

GOD JUL alla trogna och inte bara ja-sägare.